Tittar upp på den fulla augustimånen som hänger över Söders takåsar.
Ja du Måne, snart är du septembermåne och lika full.
Ut från Zinkens krog kommer servitören balanserande på en överbelastad bricka på ena handens fingertoppar. Han sätter på sig leendet, går till ett av borden, ställer ner glas och flaskor och säger några trevliga ord innan han hastigt snurrar om efter en ny beställning. Men så slänger han en blick på mig, ändrar riktning och kommer till mitt bord.
– Har inte din polare kommit tillbaks ännu? Nähä, det är väl mycket folk på Coop. Vill du ha en till bira? Så har du något att göra medans du väntar.
Jag nickar leende.
– Kommer strax. Full rulle här idag.
Han tar mitt glas där sugröret tar några oroliga svängar i tomheten innan det hittar skydd mot fartvinden. Servitörens steg är långa och snabba när han försvinner in.
Lägger upp näven på bordet och tittar på mina CP-fingrar när de krälar omkring. De gör vad de vill en stund innan jag drar ner handen i knät igen och tittar upp.
Måne, vad tiden springer snabbt. Känns som att det var igår det var kall jävla vår. Sommaren var som ett lyckligt skutt och nu är vi plötsligt här.
– Okej Håkan, här är drickat. Tror inte att du vill ha våra papperssugrör så jag återanvänder ditt eget.
Nickar och hummar med när han klappar mig på axeln.
– Jag kollar till dig om en stund. Du kan ju inte sitta här och ha en öken i halsen eller hur? Det här är ju trots allt en krog.
Vi flinar till varandra innan han hastar i väg.
Biran rinner kall och god ner i strupen.
Fan vad livet är underbart! Sitta själv på en uteservering vid det här bordet och låta tankarna flyga dit de behagar.
Slänger upp blicken till den skinande vita.
Måne, att få ha kontroll i sin frihet. Det är en riktigt jävla lyx att vårda ömt. Sen att sitta här och dessutom få den servicen som jag får…Wow!
Sugröret langar mig några kalla klunkar och jag ryser av välbehag.
I mars var jag och såg Uggla på Rival. Något visst med dig i mars, Måne, du hade kraft i dig när jag rullade in på Rival sugen på några inför-konsert-bira. Men där fanns inte ett enda jävla bord med passande höjd för mig. Blicken sökte efter ett bord, ett normalt bord bland alla låga jävla fåtöljbord och ståbord.
Måne, det är svårt att dricka bira dubbelvikt. Okej, inga större problem, Paula funkar som hantlangare.
Vad det handlar om är värdighet, att kunna dricka sin bira själv. Värdighet för en CP-poet som mig själv, att det ges möjlighet att göra det jag fixar att göra. Som du Måne, du varken tigger om att få eller ber om ursäkt för den hjälp du får av Solen att skina och återspegla ett vackert varmt sken till oss människor under de mörka delarna av våra dygn. Eller hur?
Tar en klunk till ifrån glaset som står på bordet med den perfekta höjden.
Du, det borde tamejfan vara lag på att alla utskänkningsställen ska ha åtminstone två normala bord bland alla förbannade stå och fåtöljbord.
En spams gör att mitt knä dunkar i undersidan av bordet.
– Ojdå, ursäkta och ursäkta att det tog tid på Coop. Mitt Visakort strulade. Se på fan du har
fixat dig en till bira. Ja, nu ska det bli gott med en. Du har ingen aning om hur bra du haft det här jämfört med hur jag haft det på COOP.
Jag tittar upp på Måne och nickar.